Det brukar sägas att det, för varje diskussion oavsett vad den behandlar, finns en relevant stripp av den stilbildande nätserien xkcd att länka till. I denna texts fall är det nummer 214 som gäller, en ensam ruta med rubriken ”Problemet med Wikipedia”. I den utgår berättaren från artikeln om Tacoma Narrows-bron i Washington, för att sedan klicka sig vidare till vilken sorts bro det var och skälet att den 1940 kollapsade… ”Tre timmar av fascinerat klickande senare” är han förlorad bland artiklar som de om lesbianism i erotika, William Howard Taft och wet t-shirttävlingar.
För alla som någon gång besökt Wikipedia eller för den delen vilken länkbaserad kunskapskälla på nätet som helst känner igen detta, att plötsligt befinna sig någon helt annanstans än där man började och borde hålla sig. Som en av naturen styrd vattenström irrar man genom artiklarna och tar sig långsamt fram, eller tillbaka, eller i en cirkel, och sakta men säkert eroderas en Grand Canyon av förlorad tid fram. Wikivandringen är en tidsödande men ack så härlig sysselsättning – på samma sätt som den delen av skolboken som läxan inte gällde alltid var mer attraktiv och spännande tar den ens uppmärksamhet och gör att det känns roligt att lära sig. Men dess slumpmässiga uppbyggnad är på ett djupt plan samhörig med resten av inlärandet och pedagogikglädjen på nätet.
För sådan finns faktiskt. Många argumenterar för den digitala revolutionens urlakande av kunskapsvärdet, oroar sig för att ungdomarna slutar läsa och skriva och bara tar den lättillgängliga och i någon mån meningslösa underhållningen till sig. Men jag ser en verklighet som i många fall är precis den motsatta.
Det finns myriader av Youtube-kanaler som livnär sig på att undervisa. Hos MinutePhysics får du blixtlektioner i universum och alltings historia, tydligt uppritade och uppvisade för en publik som alltid är nära att nappa på kunskapens metspö. För den som har lite mer tid finns Vsauce, en kunskapskanal på Youtube som adresserat allt från skuggors vikt till, nu senast, vad som skulle hända om solen försvann. Men det finns också lurigare aktörer, som utan att du förstår det ökar på din allmänbildning. Så till exempel filmserien Epic Rap Battles of History, som ställer kända historiska karaktärer (så vitt skiljda personer som Gandhi och bröderna Wright har varit med) mot varandra och föreställer sig hur ett rap battle skulle kunna se ut. I själva avsnittet ingår inte så mycket pedagogik, men desto fler referenser, och jag har själv flera gånger kollat upp vilka de omtalade personerna faktiskt var för att förhoppningsvis förstå battlet bättre. Jag tror att sannolikt någon till bland de snart 500 miljoner tittare Epic Rap Battles of History samlat gjort likadant. För att inte tala om de hundratals bildmemer som baseras på kända händelser, personer och idéer, internskämt som kräver kunskap för att förstås.
Skrivandet då? Det ska ju enligt flera debattörer vara på sin lägsta nivån någonsin, en förlorad generation, analfabetism i varje väderstreck. Nätets fel. Visst, skyll på den plattform på vilken fanfiktionen, den vitt utbredda vanan att vidareutveckla Harry Potter, Twilight, Sherlock Holmes, Sagan om ringen eller vilket nu ens favorituniversum är, i princip föddes. Fördöm den plats som utvecklat och befäst konceptet creepypasta, långa och detaljerade spökhistorier och urbana legender som sprids via screenshots och copy-paste, för att ha utarmat ungdomarnas läsande. Det är ju helt logiskt att argumentera för att ett världsomspännande nätverk som helt och hållet är uppbyggd gör att ungdomar skriver mindre. Eller?
Gemensamt för alla är dess inlurande egenskap, att man inte förrän man tagit sig an ett helt nytt kunskapsfält förstår att man faktiskt i princip sitter och pluggar. Så gå vilse oftare! För även om wikivandringen är lång och oplanerad och kan rasera ditt schema fullständigt är det inte en meningslös sådan. Tänk, kanske lurar ditt framtida yrke i någon av avkrokarna.